24 Maj, 2009
Som generalrepetition inför generalrepetitionen hade vi bjudit in lite ”fint folk” till spårkursen för att peppa våra kära deltagare…
För att bevisa att viltspårdomare inte är så farliga som de ser ut [?] hade vi bjudit in en god vän, nämligen, Ingmar Tykesson som dessutom är ansvarig för viltspårverksamheten natonellt inom Vorstehklubben. Ingmar har många års erfarenhet av eftersök och han delade glatt med sig av sina erfarenheter till våra kursdeltagare. Notera deras allvarliga miner. Notera koncentrationen! Stööörssttaaaa… mööööjliiigga tyyysssssttnaaad.
Men vi hade kul också. Som vanligt. 
Vi hade samtidigt fint besök i form av jakträttsinnehavare och tillika en välkänd profil här i Jägareförbundet Skåne, ingen mindre än Lars Bengtsson – eller Lasse B som han går under här hemma hos oss. Lasse har gått kurs med sin hund som är av rasen ”världens bästa ras”, det vill säga Springer Spaniel. Vi lämnar epitetet ”världens bästa ras” utan kommentar… Hursomhelst, det har gått jättebra för Lasse när han sedan har gått prov med sin hårboll efter åravis av skarpa eftersök, så än är vi inte i onåd hos honom.
