25 Jul, 2008
Ja, det är klart att det finns seriös träning och jag ska säga att vi gjorde ett ärligt försök häromdagen till att vara sådär dödligt seriösa som vi har hört talas om att man kan vara…
Vi fick fint besök här nämligen i form av inte mindre än tre Sigge-barn, nämligen Louise och Conny med Isa, Jonas med Sixten och Katarina med sin lilla Doris. Egentligen hade vi inte tänkt att vi skulle träna på onsdagskvällen utan det skulle mer vara grillning och allt vad det innebär såhär på sommaren med kall pilsner och lite annat gott. Men nu hade vi varit dumma nog att ta upp en stor rackarns räv som Sigge skulle träna på och den tog ju sin lilla tid att tina kan man säga och därför var det lite lagom att köra med den på onsdagskvällen. Så sagt och gjort så släpade vi oss ut allihopa i skogen, lekte lite med räven och sen åkte vi hem igen. Jo, rävsläpet gick finemang ifall ni undrar. Kanske inte tipp-topp men det var ju årets första så vad sjutton, vi är glada bara våra hundar visar jobbglädje fastän övningarna är av det svårare slaget.
Barnen fick faktiskt också prova på räven och det visade sig att lilla Isa hade fått med sig en hel del motor i sitt lilla gen-paket och sög fatt i räven som om hon aldrig gjort annat. Skitkul verkligen! Sen fattar ju vi också att det inte alls är samma sak som att hon apporterar räv, men det var skitkul att se en spinkig liten grå som skakar en räv på 8,4 kg allt vad hon kan!
På torsdagen hade vi tänkt ta sovmorgon men klockan halv åtta stod en av våra vänner här med 23 nyskjutna kaniner så då kan man säga att vi fick vakna. 
Efter frukosten knallade vi sen ut i skogen tillsammans med Conny och Louise som stannat över natten och det var här den seriösa träningen skulle börja. Tanken var god, tyvärr räckte det inte hela vägen fram – men trevligt hade vi!! Och det är väl huvudsaken?
Vi började med ett rävsläp till Sigge som tyckte att räven nu börjat bli aningen för sunkig för hans höghet och tog därför efter lite uppmuntran [av det allvarligare slaget] ett bestämt halsgrepp på räven. Han gör det när han tycker att de är äckliga på mitten liksom och någon skulle säkert kunna ha åsikter på det men det skiter vi i. 
Sen drog vi några vanliga kaninsläp till Louises andra hund Tindra och till Jaeger, båda skötte det galant och egentligen var det efter detta som det liksom ballade ur lite kan man säga. För vi bestämmer oss för att göra en apporteringsruta och när vi väl har gjort den så påpekar vår expertkommentator Conny att vi gjort rutan mitt över våra kaninsläp och att vi dessutom gjort en skitsmal ruta. Gött att han säger det när vi är klara tyckte vi.
Så man kan säga att vi mer gjorde en ”apporteringskorridor” på sisådär 10×200 meter och avlämningen sker självklart precis vid bilarna med vilt liggande lite överallt. Skitseriöst verkligen. Dessutom visade det sig att våra pojkar Linus och Fabian hade haft kissepaus någonstans strax i utkanten av korridoren.
Men det gick bra ändå tyckte vi och framförallt hade vi himla kul! Dessutom fick Isa prova på två korta kaninsläp och det gjorde hon superbra! Självklart har inte Loiuse börjat med apporteringsträningen så vi kan ju inte direkt säga att hon gjorde det klockrent utan vi utnyttjade ju Isas viltintresse och lite annat. Men det såg ju ut som hon var supervältränad och aldrig hade gjort annat än gått kaninsläp…hihi.
augusti 9th, 2008 at 5:10 e m
Ein-Zvei och Socker-Conny tackar för supermysiga dagar!! Nu är man laddad till tänderna inför provsäsongen;)