Ibland undrar jag faktiskt ärligt talat varför vi håller på med det här. Jonas och jag lägger sjukt mycket tid på det här med hundar…

Man anar ju att något är fel när man efter en underbar middag en lördagskväll kryper ner i sängen bredvid sin älskling, smeker honom lite förföriskt i nacken och får höra kommentaren: ”Åh älskling… har du tagit upp kaninerna förresten…?” Jajjemän. Där satt den som en skelögd svala i lagårdsväggen.

Måndagarna är kursdag hos oss, så är det och kommer väl att vara så ett tag framöver. Det är en bra dag att hålla kurs på faktiskt och ännu bättre blir det om man får sjukt trevliga kursare som uppskattar att man faktiskt offrat romantiken på lördagskvällen för deras skull. Eller ja, om de hade vetat det så är jag helt säker på att de hade uppskattat det något oerhört. Det är jag bergsäker på. Bombis liksom. Jag vill gärna vara det känner jag.

Vi har kört spår tre gånger och nu stundar vattnet nästa gång, så idag var lite examen på kaniner kan man säga. Och vi är väldigt nöjda för ingen hund kom hungrig till kursen idag, vilket gjorde att jag slapp spela cool när någon [hund - men det behöver jag väl inte förtydliga] sväljer en kanin hel. Och det är bra för jag är inte så bra på att spela cool ärligt talat.

Mest förvånad idag blev nog Jan som kunde släppa sin lille münster lös på ett släpspår och fick hund med kanin [i princip] omedelbart i retur. Inte illa! Jonas hade tänkt slå vad med honom att det skulle funka men gjorde inte det. Dumma karl. Pengarna hade jag tänkt efterskänka till Stina för hon har investeringsstopp just nu stackaren. Hennes man tror att han har lagt ner alldeles för mycket pengar i deras [ärligt talat fantastiska] hund. Han skulle se våra hundars utgifter så hade han satt morgonkaffet i vrångstrupen. En säck hundfoder i veckan Frank, vad sjutton är en liten dummy i förhållande till det… Kom igen Frank, hittar du EN enda dummy som kostnadsmässigt slår vårt foderkonto så bjussar jag på den!

Maria var också glad för hennes hund fattade vad den skulle göra idag. Igen, kan man säga för hon har vetat det innan men sen blev matte arg på henne och så missförstod de varandra lite. Typ. Men nu dundrade hon ut i spåret – Diezel alltså, inte Maria. Maria stod stolt som en fura på vägen och såg sin hund göra världens snabbaste spår och ändå ha god spårkontakt!

En annan kul sak var när Vizslan Tyson fick en plötslig ingivelse idag och körde ett spår i absolut toppklass fastän han nio gånger av tio ser ut som kaniner är det äckligaste han vet. Det är sånt man får tänka på när man hasar sig ut till viltfrysen i garaget där på lördagskvällen…

Leave a Reply