7 Jul, 2008
Utställning. Det är inte riktigt vår favoritgren här i hundvärlden men världsutställning är det ju inte riktigt varje år i Sverige – om man säger så…
Alltså släpade vi oss iväg på dessa arrangemang som kallas utställningar inte mindre än tre dagar, med varierande resultat får vi väl villigt erkänna. Men det gör man väl jättegärna? Lite som de där som sågar hål i nån stenfrusen sjö mitt i vintern och sedan med ett brett [stelt] lende ”svalkar” av sig… Jag menar, vem skulle inte vilja spendera två dagar i gassande solsken på en gräsplan? Då och då får man springa kanske ett, två eller tre varv i en ring [har man otur blir det fler] med en flåsande hund för att sen förvisas ut igen. Toppenkul verkligen. Sen måste man få hunden att stå blickstilla så snyggt den bara kan i några minuter och har du tur så får du en rosett. Eller möjligtvis ett plastigt band som det står ”tack för att du deltog” på. De där som gör de där banden måste ha en konstig typ av humor.
Men lördagens utställning dvs världsutställningen var en upplevelse i sig, det måste jag nog erkänna. Vi ställde bara familjens grå snygging, Jaeger alltså, som en liten, men oerhört korrekt, brittisk gubbe i tweedkavaj bedömde till ”excellent” och när hon sen fick certet förklarade han för mig att hon var ”a lovely bitch of excellent breading type. Lovely, lovely bitch.” – så det är vi rätt nöjda med får man säga. 
På något sätt kompenserade både det och att vi sedan blev bästa uppfödargrupp det faktum att vi steg upp klockan fem för att ta oss till utställningen. Lite coolt var det faktiskt att tillsammans med de andra tre tjejerna springa in i stora ringen till finalen! Sen måste jag säga att vi var ett kanon-team, Ullis med Zeb, jag med Jaeger, Anna med Frej och Katarina med Amber! Tack tjejer för det för det var jättekul att göra detta tillsammans med er!
Trots allt var det faktiskt väldigt kul att ställa Jaeger de här dagarna, Pernilla har drillat mig hårt i utställningens ädla konst och det verkar dessutom som det har lönat sig. Hon är hård men rättvis och få har sådan utställningserfarenhet som min kompis Pnilla så är det bara. 2:a bästa tik i jaktkl
ass med cert på en Världsvinnarutställning är ju inte fy skam!
Helgens bonus var förutom att vi fick några sköna dagar på Öster Malma fick träffa ytterligare ett Sigge-barn, nämligen Yellow Eye’s Atlaz! En snygg liten monster-kille som vi ser fram emot att träffa lite oftare framöver!
Det blev ju också en kanonhelg för våra vänner Rolf & Pernilla [a.k.a Classic Dream's] och mer om det finns att läsa mer om det på deras hemsida!
Meeeen, vi har ju självklart traditionsenligt lite bilder att bjuda på.
Jag har följt Chazal med flock sen första jaktmeriten i höstas...
juli 7th, 2008 at 5:24 e m
mmmm vad många fina hundar. Trevligt att se =). Ni ser ut att ha haft det superctrevligt. Skoj =) Vi gratulerar till Jaegers fina resultat. GRATTIS!!
Många kramar från oss
juli 9th, 2008 at 1:37 e m
Hej!
Kul att träffa er igen! Haha, vilket rolig beskrivning. Det är verkligen helt sjukt vilken ansträngning man gör för 30 sekunder i ringen (känns det som).
Supergrattis till fint resultat!
kram Anette & Enzo