Under en fantastisk sommarvecka med strålande sol och värme utöver det vanliga anordnade Jägareförbundet en veckas utbildning för att befodra ett gäng steg I instruktörer till steg II. Kursen hölls på Sätra bruk strax utanför Töreboda och gruppen undervisades av Håkan Sköld och Annika Olsson.

Temat för denna utbildning var fördjupning i problemhundar och eftersom förbundets hundverksamhet har sin utgångspunkt i ”de fyra lätta stegen”, som Barbro Börjesson lagt grunden för, började kursen med en grundlig repetition av dessa. För de som inte är bekant med dessa steg kan man i korta ordalag beskriva dem som redskap för att bygga en god relation mellan hund och förare, byggd på ömsesidig respekt och trygghet bland annat med hjälp av tydlighet. Ett förhållningssätt som känns väldigt inspirerande att förmedla till ekipage som väljer att gå kurs i Jägareförbundets regi! Men för att kunna förmedla kunskapen vidare till våra elever måste vi som instruktörer känna oss bekväma och väl insatta i det här förhållningssättet och därför fick vi träna dels på våra egna hundar men också på varandra. Vi blev därför indelade i tre grupper där vi fick öva på varandra och sedan en stund för reflektion över det som hade hänt under träningspasset, innan alla grupperna sammanstrålade för gemensam analys. Den goda stämningen vi snabbt fick till mellan oss i grupperna gjorde att alla kände sig trygga och diskussionerna kunde därför ha högt i tak och de glada skratten klingade ständigt över nejden.

Vi fick bland annat en fantastisk presentation av hur en instruktör INTE skall bete sig när en av grupperna hade Henrik som dålig instruktör. På stela ben vandrade han omkring och fräste åt oss ekipage att vi var totalt värdelösa och allt vi gjorde var bara fel, fel och mer fel. Med sig hade han sin gordonsetter och när någon frågade om hunden så fräste han snabbt att ”Vi väl för tusan ser att det är en korsning mellan hamiltonstövare och setter – det ser man ju för sjutton på färgen!”. Två vita små framtassar skulle alltså lett oss fram till den slutsatsen… Något som framkallade en hel del glada skratt kan jag berätta!

Det blev långa dagar för oss elever eftersom kvällarna användes till grupparbeten med olika teman. Även om ämnet i sig kanske inte krävde så mycket tid, var det så otroligt inspirerande att utbyta erfarenheter med de andra instruktörerna att grupparbetet sällan var klart innan tio på kvällen! Sedan var det givetvis samkväm med alla i vandrarhemmets samlingsrum till långt ut på nätterna och den goda stämingen följde givetvis även med oss här vilket gjorde att vi ibland skrattade så att tårarna rann. Vi lyckades även lura med oss våra instruktörer någon kväll bland annat till vår grillkväll på nationaldagen, där vi festade loss på grillad kyckling med färskpotatis! Otroligt gott efter en lång dags träning!

På kursens tredje dag kom sedan två problemhundsekipage för att få hjälp av grupperna med sina problem. Det märktes att våra lärare var aningen nervösa inför vårt möte med dessa ekipage, men det vändes snabbt när de nöjda kunde konstatera att ekipagen hade känt sig otroligt väl omhändertagna. Dessutom märkte de att vi utnyttjade våra verktyg på ett bra sätt för att hjälpa ekipagen till rätta med sina problem.

Men känslan man får i hjärtat när man ser att ekipagen plötsligt klarar att göra det som i deras ögon tidigare varit totalt omöjligt, ja den är nästan obeskrivbar! Hos det ena ekipaget var det totalt otänkbart att hunden skulle kunna vara lös eftersom den i sina hemtrakter var känd som en notorisk rymmare och tillika kojagare. Efter två dagars övningar tog matte och hund en promenad tillsammans i en närbelägen kohage och hunden var givetvis lös! Det andra ekipaget gällde en hund som inte hade ro att sitta stilla i något läge och som dessutom var hysteriskt rädd för cyklar vilket ju givetvis försvårade motioneringen av honom. Det låter ju löjligt enkelt när man säger att vi arbetade med lite kontakt- och ledarskapsövningar i två dagar och sedan cyklade matte hem med en glad hund… Nåväl, riktigt så var det inte men hon cyklade i vilket fall omkring på grusvägarna där vi var och bredvid sig hade hon en glad hund som verkligen utstrålade harmoni!

Under kursen fick vi också en föreläsning om hundars mentalitet som fungerade som inspiration för oss alla men också som förberedelse för de som är intresserade av att gå även nästa steg i utbildningen.

12345►

Leave a Reply