Aningen trötta men väldigt uppåt landade vi återigen i Yngsjö ikväll efter en otroligt givande helg i mitt ute i ingenstans hos Anders Landin…

Sorry. Men det ÄR ju det! Långt ute i ingenstans alltså. Man kör skitlångt på vägar som gör även det bästa av inneröron åksjukt och sen kör man en bit till och SEN är man framme hos Anders.

SweiK hade nämligen förlagt en helg för styrelse och andra förtroendevalda hos Anders Landin för möte och dessutom lite träning för Anders som ”avkoppling”. Vi måste ge en eloge till vår ordförande Sigrid Agenäs för att ha tagit det här initiativet, tänk vad mycket man får gjort en sådan här helg! Förutom att självklart ha haft förmånen att träna för Anders, hade vi väldigt givande diskussioner om sådant som rör klubben. Högt i tak med riktigt hög nivå på diskussionerna och framför allt fantastisk stämning gjorde att alla kände sig bekväma och kunde njuta av helgen.

Vad gäller träningen så kan man bara konstatera att man inte är så tuff som man tror. Till klubbens pingstläger hade jag ju lyckats skrämma upp Sigge-barnens ägare rejält om hur farlig Anders är så att de var lagom nervösa när de stegade ut framför honom. ”Det var ju smart för då skärper dig ju sig!” tänkte jag. Sen står man där själv med Boom och känner sig som världens minsta figur, samtidigt som jag tänker saker som ”Oj va jäkla kul det är att träna för Anders igen och hoppas att Boom ska sköta sig och att JAG ska sköta mig och…” Sen kommer dundret från avgrunden och avbryter mina funderingar: ”Koppla lös hunden Caroline! Du kan ju inte stå där med en kopplad hund! Hur ska du kunna få en lydig hund om du inte ens kan ha honom lös??”

OOooops. Kanonas Linn. Jajjemänsan. Jäkla bra skött alltså… Lös hund säger du? På momangen! Boom som inte direkt har figurerat i de här sammanhangen förr sköter sig faktiskt med den äran och sätter sig förväntansfullt snett framför mig och ser sådär lydig ut som bara ett strävhår kan göra… ”Lös. Alltid lös hund Caroline. Jajjemänsan. Lös hund.” tänker jag medan jag fingrar på den mjuka kycklinglevern i fickan. ”Lös it is.”

Men Boom sköter sig riktigt, riktigt bra och får till och med beröm av Anders så jag hade inte behövt irra omkring som en iller på amfetamin så snart Boom såg aningen o-lyssnande ut.

Just nu orkar jag inte riktigt skriva om vad vi hittade på, men några bilder kan ni få smyg-kika på innan jag skriver om träningen. Imorgon kanske. Typ. Jag skall bara sova mig igenom ett halvsekel eller så först…

Leave a Reply