15 Maj, 2008
Som grädde på moset fick en del ekipage under weimaranerklubbens pingstläger 2008 chansen att träna för Anders Landin. Tyvärr kunde vi inte själva delta eftersom vi i ett svagt ögonblick lovat att ställa upp som instruktörer, men som tur var så hade vi lite pauser emellanåt. För oss var det självklart att då passa på att sjunka ner i gräset och njuta av att se Anders och hans medhjälpare Peter Nilsson. Anders tyckte att vi mest hade suttit och slöat, men vi satt som små svampar och sög åt oss alla klokheter som de kom med. Så det så.
Anders och Peter hade två grupper som de arbetade med, en grupp valpar och en med lite äldre hundar. Vårt späckade schema gjorde att vi bara kunde titta på valpgruppens träning, men det var å andra sidan lite extra spännande eftersom vi hade lyckats locka dit alla från Sigges senaste kull. För vårt eget höga nöjes skull hade vi dessutom skrämt upp dem rejält i god tid om hur sträng Anders är, vilka höga krav han ställer och hur himla arg han kan både låta och se ut… Alla valpköparna fick med ett litet ”startkit” i form av Anders häfte och den första filmen när de hämtade valparna, för att de kunde börja studera på en gång. Det gjorde att vi fick en hel del telefonsamtal och redan efter två veckor ringde en bekymrad valpköpare och undrade vad han skulle göra när inte inkallning fungerade 100%. Det var där någonstans vi insåg att vi kanske hade pushat dem aningen för hårt… Men å andra sidan så betalade det sig eftersom vi fick se en förvånad Anders ta av sig kepsen och klia sig i huvudet medan han konstaterade att SÅ lydiga små valpar hade han inte räknat med! Men vaddå, han får väl skylla sig själv när han är så dum att han skriver så bra häften och gör tokbra filmer!
Fast det måste nog sägas att det var helt fantastiskt att se valpar på fe
m månader gå lösa bredvid sin husse eller matte. De skötte sin uppgift med bravur trots att en ful gubbe kravlade omkring i gräset och gjorde allt för att valparna skulle släppa sin uppgift! Ja Peter får ursäkta men nu pratar vi ur valparnas perspektiv här alltså… ![]()
Anders höll också ett väldigt bra föredrag under torsdagskvällen, där han förklarade hur han tänker runt detta med hundträning. Eller som han säger: hur han tränar sina hundar. Sen får vi andra liksom hänga med på det tåget om vi vill – och det vill vi ju! När man sitter och lyssnar på Anders metoder så känns det väldigt logiskt, han trycker mycket på tydlighet, tajming och hur viktigt det är att vara konsekvent för att få ut maximalt av träningen. När han talade om hur man bäst korrigerar en hund som gör fel, tog han till allas förtjusning fram världens fulaste leksakshund av stövarmodell iförd tröja (förlåt Anders men den är ju inte jättesnygg). Men med den kunde han faktiskt på ett väldigt pedagogiskt sätt visa hur han ville att hunden skulle se ut för att föraren skall veta att hunden verkligen tagit åt sig. Själv måste jag nog erkänna att jag hade lite svårt att hålla koncentrationen just där och då eftersom det såg rätt kul ut. Ni vet Anders är inte världens minsta man direkt och dessutom en man med pondus. Att se honom stå framåtlutad över en liten tyghund och ömsom skälla
och ömsom berömma den var en liten aning mer än jag klarade av faktiskt. När han sedan dessutom med ett brett leende tar upp tyghunden, greppar den lille tygsvansen och hysteriskt vippar den fram och tillbaka för att visa exakt hur glad han vill att hunden skall vara när vi berömmer den, ja då fick jag verkligen en smärre fnissattack… Men han har ju rätt och tänk att ha så mycket distans till sig själv att man glatt ställer sig framför ett gäng och leker med sin tyghund, allt för att få fram sitt budskap. Kanske en och annan instruktör som tar sig själv på extremt (för?) stort allvar borde ta sig en funderare på vilken pedagogik som når fram till folk och vilken som inte gör det…
Han gick också in på det här med hårda respektive mjuka hundar och hur en mjuk hund med mycket jaktlust kan vara hård i just jaktsituationerna, otroligt intressant och väldigt tänkvärt.
I vilket fall måste det sägas att det som vanligt var otroligt lärorikt och trevligt att se Anders i aktion både i föreläsningssalen och ute på planen. Det tackar vi för att vi fick möjlighet till och så ser vi fram emot nästa tillfälle!


maj 15th, 2008 at 9:27 e m
Ja alla valparna verkligen superduktiga. Skoj vi lyckades överaska Anders lite…. hihi, ja man kan ju inte bli annat en taggad när man läser häftet och ser filmen..=) Verkligen superbra och roligt!