17 Dec, 2007
Det har inte hänt mycket hundrelaterat här hos oss de senaste veckorna, vilket hundarna på ett allt mindre finkänsligt sätt har börjat påpeka för mig…
Men så är det väl för oss alla, att ibland tränger sig verkligheten på och det finns helt enkelt för många andra ”måsten” som gör sig påminda. Här hos oss har det varit både bra och mindre bra saker.
De roliga sakerna har varit att vi fick en förfrågan från Jägareförbundet Skåne att ta över även deras webb vid årsskiftet, vilket vi givetvis tyckte var jättekul och inte kunde tacka nej till! Det innebär att vi nu har både Svenska Weimaranerklubbens och Jägareförbundet Skånes webbar att pyssla med framöver…
Dessutom har vi precis i dagarna tackat ja till att hjälpa till med Vorstehklubbens lydnadskurser här nere i Skåne framåt våren. Så några direkta sysselsättningsproblem lär vi ju inte ha framöver…
Men för att inte hundarna helt skulle göra myteri här hemma, har jag emellanåt lyckats slita mig från mitt examensarbete och gett mig ut med hundmobben. Vän av ordning skulle säkert förfasa sig över upplägget av träningen, men vad gör man inte när man har fyra hundar och alldeles för lite tid? Så jag körde enligt devisen ”Låt ropen skalla – korvspår åt alla!” vilket visade sig fungera alldeles utmärkt! Alla givetvis med olika mål.
För Dexter blev det korvspår som i ”helt vanlig jäkla spårträning” vilket gick långt över förväntan när han tog det som ingenting och var mer intresserad av var spåret gick än att äta korven! Tre vinklar var inte heller något problem – det måste vara hans överdimensionerade nos som gjorde susen!
Sigge behöver väl egentligen inte träna på spår och korvspår var lite under hans värdighet kände jag, så därför fick det bli träning på spårupptag. Plus att han fick spåra lös men samtidigt se till att vänta på mig. Han klarade det galant kan jag säga och verkade inte helt missnöjd med att då och då hitta en liten bit grillkorv i skogen… Dessutom var det väldigt bekvämt att i stilla mak bara gå efter sin hund utan att behöva sno in sig i linan!
Boom var dagens ”wildcard” och betedde sig följaktligen därefter. Tio meter spår, sen gick han på ett korsande viltspår. Sju meter spår, följt av ytterligare ett viltslag och så höll vi på tills jag kände att mitt tålamod var slut. Tålamod i all ära men ibland är det bra att ha lite av den varan, för när jag hade uttryckt mitt missnöje över hans arbete var jag plötsligt i sändning igen och mitt banala korsvpår var intressant igen! 
För Jaegers del var målet att få henne mer spårnoga och vad kan då vara bättre för en matgalen grå än ett korvspår? Hon dammsög bokstavligt talat sitt spår totalt rent från minsta korvsmula och sov sedan som en sten resten av kvällen – liksom övriga i gänget!
Slänger in några bilder på typisk stiltje hos oss, håll till godo även om kvalitén inte är den bästa!
december 22nd, 2007 at 10:26 f m
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Era inlägg lyser verkligen upp min dag!
Kan även konstatera att det är visst inte bara min hund som sover på högst tvivelaktiga sätt. Det verkar finnas inbyggt i de grå att sova som en makaron…
God jul och Gott nytt år!
Kramar från norr