7 Nov, 2007
En dag i höstas ringde Fredrik till oss och berättade att hans Gordonsetter Elia hade missuppfattat det här med jakt över stående fågelhundar…
Elia tyckte nämligen att jakt över stående fågelhundar egentligen betydde jakt EFTER stående fågelhundar, och i detta fallet hette hunden Elia. Den som var utsedd att jaga den stående fågelhunden hette då följaktligen Fredrik.
Nu överlåter vi semi-proffs gärna med varm hand mer avancerad fältträning till proffsen här nere i Skåne, typ Stefan Nilsson (fjäsk-fjäsk), Sten Rönnerling och de andra grabbarna. Det är mycket som ska klaffa i fågesituationerna och det krävs lång erfarenhet för att få till det. Däremot fuskar vi emellanåt med fältträning för nybörjare och utan att mena något illa så kändes det som att Elia platsade där. Men för att få till en bra stående fågelhund krävs det även att hunden ”anbringas lite lydnad”, som det så tjusigt heter, så det kämpar Fredrik och Elia med sedan ett litet tag tillbaka.
Fredrik kämpar på jättebra och Elia gör vad han kan för att göra som de flesta tonårskillar gör bäst, nämligen att ”dissa” sin omgivning… 
