8 Sep, 2007
… hos föraren är kanske inget man tänker på sådär till vardags men idag under en träning fick vi verkligen kvitto på hur otroligt viktigt det är!
Katarina har kämpat på ett tag nu för att få lite styr på sin Lira och hon har gjort fantastiska framsteg det måste man säga. Till min stora sorg glömmer Katarina själv ibland hur det såg ut när vi träffades första gången och visst är det bra med målbilder, men det blir lite knasigt om man glömmer varifrån man började. Då missar man att njuta av alla de här små små stegen man gör på väg mot målet! Hursomhelst, det som gör att träningen idag känns lite extra intressant och värd att skriva lite om är att vi idag jobbade jättemycket med Katarinas kroppshållning. När vi först knallade ut vid vattnet var både Lira och Katarina lite extra laddade det syntes lång väg, det var längesen vi tränade och hon hade fått en hel del med hemläxor av den elaka coachen – nämligen mig Linn. 
Coachens lilla span här var att hon helt enkelt inte litade riktigt på att Lira skulle göra ett riktigt bra jobb, så det måste vi ju försöka fixa på något sätt. Hon visade med hela kroppen att ”nä .. det här kommer helt enkelt inte att funka” och då blev ju resultatet ungefär det samma – inga överaskningar där inte! Klart att Lira gjorde ett bra jobb men det var ju kanske inte en 12:a på en 10-skala. MEN det som var så himla kul att se var att när hon fick order om att sträcka upp kroppen och tänka att det här blir bra och nu kommer Lira att göra det jag ber henne om, ja då blev det ju superbra! Med rak rygg bad hon Lira att sitta kvar, sen tog hon tre snabba och bestämda steg åt sidan. Resultatet blev verkligen bra! Lira blev mycket mer uppmärksam på Katarina och vid avlämningen stod Katarina rakryggad och utan en massa fäktande eller onödiga ord fick hon fantastiskt snygga avlämningar som jag hade bedömt som en 12:a om jag hade varit domare..hihi. Så, det är kanske tur att jag inte är det. Men visst är det lite kul att det kan bli så skillnad bara när man gör en sån liten sak, vaddå sträcka på ryggen gör väl ingen skillnad?? Jojo. Klart det gör – kolla bara bilderna!
Titta på utvecklingen! Fantastiskt! BRA JOBBAT Katarina!!! Och så klart Katarinas sambo Jonas som är den mest hängivne dummykastare jag träffat! Hihi.
Jag har följt Chazal med flock sen första jaktmeriten i höstas...
september 9th, 2007 at 10:00 e m
Hej
Vi vill tacka för en bra träningsstund i fredags, med mkt bra råd. Tack än en gång. Väldigt jusiga bilder
Kram Katarina & Jonas