18 Aug, 2007
Som vi berättade om i en tidigare artikel gick vi under våren utbildning i Jägareförbundets regi, kursen gick över två långhelger som började redan på fredagen och här följer ett litet reportage om vad den andra och avslutande helgen handlade om.
När vi träffades igen en månad senare var det under glada tillrop vi alla återsåg varandra. Månaden som gått sen sist visade sig ha innehållit en hel del funderande hos de flesta av oss och vi inledde samlingen med många intressanta diskussioner om den föregående helgens övningar. Men vi var alla rörande överens om att bara den första helgen hade gett samtliga deltagare många nya infallsvinklar på olika övningar, men också inställningen till oss själva som instruktörer hade påverkats – givetvis på ett positivt sätt! Att reflektera över sin egen instruktörsroll är minst lika viktig!
Den som hade trott att denna andra och sista helg skulle bestå av repetitioner till största delen misstog sig å det grövsta, för nu hade våra fantastiska instruktörer laddat upp med ännu en helg full med nya övningar och frågeställningar! Som hemläxa över månaden som förflutit mellan helgerna hade vi fått i uppgift att planera en teorilektion, vilken skulle redovisas under lördagsmorgonen. Några i gruppen hade varit oerhört ambitiösa och skrivit ut trevliga OH-bilder medan andra valde att skriva 
ner allt på tavlan i lektionssalen. Men vi var många intresserade elever i salen som antecknade flitigt vad våra kamrater hade kommit fram till, så det blev en ansträngande förmiddag som givetvis även den resulterade i en uppsjö av intressanta diskussioner. Till exempel diskuterades det väldigt livligt om vilka moment som bör ingå när man håller en grundkurs och varför. Dessutom gick vi igenom varför det kan vara bättre att gå igenom vissa moment i lugn och ro utan hundar som stjäl uppmärksamhet från kursdeltagarna. De flesta som kommer till en grundkurs har väl knappast någon fungerande ”parkering” på sina hundar, något som faktiskt de flesta skulle ha oerhört stor nytta av i många situationer. Med parkering menar vi att man skall kunna placera hunden på en anvisad plats och sedan skall hunden hålla sig där tills den får ett nytt kommando – oavsett vad som pågår runtomkring. För vår egen del bryr vi oss inte om ifall hunden sitter, står, ligger, rullar runt eller äter gräs… För oss är det viktiga att hunden håller sig på den anvisade platsen, typ 1×1 meter och att vi kan vara säkra på att den eller de verkligen stannar där! På så sätt slipper man hålla koll på hunden och kan bättre tillgodogöra sig vad som händer på till exempel en kurs eller en jakt. Under kursen har vi tränat mycket på det här med parkering och det är en övning som man verkligen kan variera på många olika sätt. Men liksom med all annan träning gäller det att arbeta igenom momentet grundligt och inte försöka ta några genvägar! Att befästa ett moment tar tid både för hund och förare och det är viktigt att man låter det ta sin tid, för i slutändan är det väl en riktigt genomarbetad hund vi alla önskar oss – eller hur?
Fokus denna andra helg låg dessutom mer åt den mentala biten hos våra hundar, en nog så viktig detalj att ha kunskap om! På lördagen höll Annika därför en oerhört intressant föreläsning om hundars mentala utveckling och vad som händer under hundens olika mentala utvecklingsstadier. Annika förtydligade på ett väldigt bra sätt genom att ta exempel från en studie som hon själv gjort på vargar i hägn och det blev en föreläsning som trollband samtliga det kan jag garantera!
Under lördagen hann vi dessutom med att gå in på ämnet ”specialdressyr”, vilket i det här sammanhanget blev ett samlingsnamn för spårarbete och apportering. Vi fick bland annat förevisat för oss spår med spårupptag och förslag på hur man kan lägga upp spårträning för jakthundar. Precis som med all annan träning kan man väl säga att det finns många vägar till samma mål, men just när det gäller spårträning så är det spännande att se hur nära de flesta sätt egentligen ligger varandra. Mycket av det som Ronny förevisade kände jag igen både sedan tiden då jag utbildade mina Rottweilers till Tjänstehundar i Flygvapnet, men också från renodlade viltspårkurser som jag hjälpt till med i Jägareförbundets regi. Självklart kan man variera spårträning på många olika sätt, men grunderna när man presenterar momentet för hunden skiljer sig inte nämnvärt åt. Så för mig blev denna lektion egentligen bara en påminnelse hur nära de olika momenten egentligen kan ligga varandra, oavsett om det är människor eller skadat vilt som skall spåras upp! Något som anknyter till just det som våra instruktörer sagt redan vid första träffen, nämligen att hundar fungerar ungefär på 
samma sätt oavsett ras även om man givetvis måste ta hänsyn till användningsområden och förmågor som förstärkts genom selektiv avel. Senare under lördagen fick vi även en föreläsning om apportering och hur de olika delarna i detta moment bäst tränas för att sedan slutligen läggas samman till det färdiga momentet. Även i detta moment är det oerhört viktigt att man börjar lugnt och metodiskt med hunden för att lägga grunden till en bra apportering. Slarvar man i början är det lätt att man får igen det senare i träningen.
Fulla av nyförvärvad kunskap fortsatte vi sedan lördagskvällen med en liten tipspromenad, givetvis med hundar i fokus, och avslutade med gemensam grillning där de två självutnämnda kockarna Jonas och Douglas gjorde en fantastisk insats vid grillen! Tack vare deras slit kunde vi andra få äta i lugn och ro! Man kanske skulle kunna tro att festen skulle fortsätta långt fram på småtimmarna, men jag kan garantera att det inte var många som orkade hålla ögonen öppna efter ytterligare två dagar fullspäckade med information och på toppen: god mat och en kall öl! Så redan vid halv elva på kvällen släcktes ljuset i de små stugorna där vi kursdeltagare bodde!
Under söndagen fortsatte vi sedan på temat mentalitet och diskuterade bland annat vad som kännetecknar en ”bra” hund och det visade sig, återigen, inte vara fullt så enkelt som man kanske skulle kunna föreställa sig. Vad många kanske inte tänker på är att en bra hund också definieras av en förare som kompletterar hunden, så att de tillsammans bildar ett tryggt och samspelt ekipage – redo att möta en ny jakt- eller provsäsong.
Söndagen innebar också för oss kursdeltagare att vi skulle examineras och även om några varit lite extra noga med att pyssla om våra instruktörer under lördagens grillning, intygade både Ronny och Annika att det inte vägdes in i betyget… Men visst var det en spänd grupp som samlades inför avslutningen där Ronny och Annika hade enskilda samtal med samtliga deltagare. Under samtalen fick vi alla med oss lite matnyttiga tips om hur vi ytterligare skulle kunna förbättra våra instruktörsegenskaper.
På det hela taget måste man avslutningsvis säga att vi är väldigt nöjda med kursen i sin helhet, vi fick många verkligt handfasta tips på hur en grundkurs kan läggas upp och vad man bör tänka på. I skrivande stund har vi redan hunnit med att prova en del av det vi har lärt oss, både på Weimaraner men också på andra raser. Att vi dessutom har fått väldigt bra respons från våra elever gör att vi känner oss otroligt inspirerade att vidareutveckla vårt tänk vad gäller träning av hundar och deras förare!
