22 Aug, 2007
Gick ut i trädgården nu framåt kvällen för att köra lite enskilt med hundarna medan Jonas snickrar på vår nya webb, just nu är det bara ren programmering som ska till och det är han aningen bättre än mig på – kan man säga.
Men, då kör jag igenom hundarna en sväng så att de blir lite nöjda. Sagt och gjort. Ut med Siggemannen, den genomarbetade hunden tänkte jag och slängde ut några dummies för att köra klockan med honom. Vad händer? Jo, min så fantastiskt genomarbetade hund, mitt finstämda tävlingsinstrument, min vältrimmade jaktmaskin får totalt hjärnsläpp och har aldrig hört talas om ”ut”. Inte heller nej. Och ”stanna” är även det ett helt nytt begrepp. Underbart! Eller kanske inte?
Efter tre sekunders vimsande får jag totalspel, sätter honom och ställer mig en halvmeter framför honom och beordrar UT. Då förstår han. Fantastiskt tänker jag och gör ett nytt försök från två meters håll framför honom.
”Ut säger du…?” säger Sigge då. ”Det låter svårt. Har jag nog aldrig hört talas om ens. Men jag kissar jättegärna på den här fläcken om du vill.”
Efter att jag har fått totalspel nummer två, och nej det innebär inte att jag piskar min hund med pvc-rör, kör vi fem snabba ut i följd och äntligen förstår Sigge. Rätt svårt var det minsann också att bli glad när han till slut gjorde rätt kan jag säga. ”Åh, vad underbart det är när man vet att det inte är maskiner vi jobbar med utan levande varelser.” Jag är glad att jag inte hade någon i närheten som kunde fälla en sån kommentar just i det läget för då hade jag hämtat bössan. Är det inte underbart med den typen av kommentarer så säg? Visst har ni hört den? Alldeles för många gånger – eller hur?
