18 Aug, 2007
Oj vilken underbar lördag! Solen strålar och trädgårdens alla ogräs växer så det knakar. Jajemänsan, om vi skulle ta och åka till dammen och träna med hundarna?Det här med hundar och inlärning är ju egentligen väldigt intressant måste man ändå säga. På gott och ont har det blivit så med Sigge att det har varit jag som skött all träning, det föll sig liksom naturligt eftersom Jonas tränade vår golden Zero. Det är inget vinnande koncept tycker vi så nu vill vi båda kunna köra med alla hundar, någon sköter själva inlärningen men sedan kör vi det mesta av träningen tillsammans. Tanken är att Jonas ska starta Sigge i höst och jag Jaeger, det innebär ju då att Jonas och Sigge måste synka sig lite mer. Idag vid dammen skulle vi köra med dold apport i vassen, det vill säga att jag slänger ut en dummy i vassen utan att de två ser var. Sedan får Jonas riktning och ungefärligt avstånd från land och sen är det upp till honom att dirigera ut Sigge till platsen. Vansinnigt roligt för oss båda eftersom vi råkar vara vad man skulle kunna beteckna som tävlingsmänniskor och jag gör allt för att placera dummyn så svårt som möjligt medan Jonas gör allt för att försöka dirigera Sigge med så små medel som möjligt för att uppnå lite stilpoäng. Typ.
Nu gjorde jag ju en aningens lång placering kan man säga. Inte för att jag är extremt bra på att kasta långt utan för att dammen tillåter att den som kastar liksom knallar runt en bit. Himla praktiskt för oss med spagettiarmar. Så det blev en rätt lång dirigering i vatten kan man säga, närmare 100 meter skulle jag tro och i väldigt tät vass. Rätt nöjd kände jag mig. Nöjd var inte vad Jonas blev. Han höll på att bli precis skogstokig när Sigge totalt ignorerade hans ut och istället lekte dykand ca 15 meter från strandkanten. Jag tror att det var där min dummy sjönk någon dag innan, men det var en onödig upplysning till Jonas precis då tänkte jag. Han får väl dirigera sin hund ändå. Hehe. När dykanden höll på att sänka sig själv efter ett par minuters vansinnesdykande kom vi fram till att det kanske inte var en sådan bra idé i alla fall och jag kallade ut Sigge till mig och körde ett ut från min placering istället, så att han skulle slippa tokdykandet.
Det konstiga var att han tog mitt ut helt kanon. Är inte det lite underligt egentligen om man tänker efter? Ett ut är väl ett ut oavsett vem som säger det?
Vi löste det genom att Jonas körde lite dirigering med Sigge på land när båda hade hämtat sig, Sigge från sitt dykande och Jonas från sin bloodrush. Efter en stund gick vi sen ner till dammen igen och då gjorde Sigge ett klockrent ut i vatten när Jonas bad honom. Det var precis som att vi blev tvungna att förklara för honom att Jonas ut är samma som mitt ut.
