Äntligen infann sig den siste april, den dag som vissa weimaranerägare väntat på ett helt år. Denna dag hade nämligen Linn och Jonas bokat upp ännu en hel helgs fältträning utanför Tomelilla för Stefan Nilsson, en kändis inom Vorstehvärlden och tillika uppfödare av strävhår. Vi var sju gråa och en strävhårig Vorsteh som sammanstrålade hemma hos Stefan för lite teori över morgonkaffet för att höra lite om Stefans tankar om det här med stående fågelhundar och hur han anser att man bäst tränar dem. Efter genomgången förflyttade vi oss sedan snabbt ut i marken eftersom vi alla var angelägna om att sätta igång med dagens övningar!Äntligen infann sig den siste april, den dag som vissa weimaranerägare väntat på ett helt år. Denna dag hade nämligen Linn och Jonas bokat upp ännu en hel helgs fältträning utanför Tomelilla för Stefan Nilsson, en kändis inom Vorstehvärlden och tillika uppfödare av strävhår. Vi var sju gråa och en strävhårig Vorsteh som sammanstrålade hemma hos Stefan för lite teori över morgonkaffet för att höra lite om Stefans tankar om det här med stående fågelhundar och hur han anser att man bäst tränar dem. Efter genomgången förflyttade vi oss sedan snabbt ut i marken eftersom vi alla var angelägna om att sätta igång med dagens övningar! Solen strålade över marken som var en typisk skånemark med stora böljande fält och långa härliga ridåer med jämna mellanrum.

Vi släppte hundarna parvis, precis som vid prov och efter varje släpp gav Stefan tips och råd till oss förare. Visst har enskild träning sina fördelar men samtidigt är det otroligt hur mycket man kan lära sig bara genom att titta på andra ekipage, lyssna på kritiken och framförallt få möjligheten att se andra stående fågelhundsraser arbeta. Kanske skall man inte jämföra de olika raserna rakt av men det är oerhört lärorikt att se olika arbetssätt och egenskaper. Som vanligt var Stefans kommentarer mitt i prick, med glimten i ögat och en underton av strängaste allvar fick vi oss några kängor för hur vi förde våra hundar. Camilla fick utstå en del för hennes svaghet för att själv gå längs kanterna, vilket kanske inte alltid är den ultimata platsen när man skall föra en fälthund kan man tycka. Detsamma gällde Linn, som själv alltid predikar att man måste vara uppmärksam på sin hund. I första släpp knallade hon iväg i god hastighet, åt fel håll, vilt pratande med resten av gruppen medan hennes hund stod för en Fasan! Det var först efter en stund av vilda rop som Stefan lyckades uppmärksamma henne på situationen så att Jaeger kunde få en bra situation. Men man lär sig och några goda skratt får man bjuda på helt enkelt!

Hela förmiddagen spenderade vi på fälten och det var en trött samling som tog en välförtjänt lunch i det gröna. Med strålande sol och nästan sommarvärme mös vi med lite ätbart medan hundarna fick lite välförtjänt vila. Någon i gruppen försökte räkna ut hur många mil vi hade gått under förmiddagen, men efter en livlig debatt kunde vi bara konstatera att en stegräknare hade varit fascinerande att ha med sig. Men vi konstaterade också att vi alla i vilket fall förtjänade ett rejält skrovmål senare under kvällen!

Eftermiddagen bjöd på kontrollerade fågelsituationer med både på Rapphöns och Fasaner för alla hundarna. Under detta moment ser man verkligen skillnaden mellan hundarnas förhållningssätt till viltet, givetvis beroende på anlag och hur långt de kommit i sin träning. Vi fick under eftermiddagen se allt från försiktigt smygande hundar till hundar som gjorde totalt vansinniga framrusningar, näst intill rakt över fågeln!

Dagen avslutades med trötta hundar och trötta förare som begav sig hemåt. En del av samlingen samlades hos Linn & Jonas för lite pizza och hundsnack, men som vanligt sov de flesta i soffan eller i en fåtölj redan efter middagen…

Morgonen därpå träffades vi alla igen för att få njuta av ytterligare en dag i strålande sol och med härlig träning under Stefans överinseende. För oss var det verkligen en fantastisk upplevelse att gå över ett stort fält med två grå jagandes framför. Absolut ett tillfälle att drömma om nu när fältträning inte är tillåtet!

Helgens definitivt bästa upplevelse var att se Jaeger och Kaiser ta för sig i samma släpp, en tik och en hane som verkligen visste vad de gjorde och arbetade lysande. Extra roligt var det för Linn när Stefan meddelar att efter att ha sett ett antal Weimaraner arbeta kan han konstatera att Jaeger är den bästa han sett, tätt följd av Kaiser! Ett omdöme som förpliktigar! Som alltid tar helgen slut för fort och vi fick tacka Stefan för en givande helg och åka hem för att vila ut, vilket var välbehövligt.

Långfredag var det så dags igen för ytterligare träning hos Stefan, denna gång var vi sex weimaraner, två strävhåriga Vorsteh, en Kleiner münsterländer samt en blandning mellan korthårig vorsteh och engelsk setter. Vi hade dessutom under förmiddagen en åskådare som fick några av oss att vilja skärpa upp oss en aning. Anders Landin, en kändis inom vorstehvärlden och erkänt duktig både som instruktör och hundförare följde nämligen med oss en runda för att se hur våra hundar skötte sig. Anders skulle ner dagarna därpå med en grupp vorsteh av egen uppfödning och Linn och Jonas passade på att se även denna grupp på fält. Även detta en trevlig grupp med många kul hundar men det är en historia för en annan gång.

Det var även första gången för oss båda att få njuta av en kleiner münsterländer på fältet och vi var imponerad av denna livliga lilla tik som dessutom skallade på harlöpor, rastypiskt och ett måste för prov i Tyskland tydligen. Helgen bjöd dessutom på en del, för oss andra, roliga incidenter men kanske inte fullt så roliga för den som förde hunden. Till exempel fick vi en förmiddag se en Vorsteh dra iväg efter en hare och när hon sedan nådde horisonten korsade Münstern harlöpan och försvann sedan vilt skallande efter hare och tik. Under denna helg fick vi faktiskt också vara med om att utbilda en helt ”grön” fågelhund till, i det närmaste, färdig hund. Det var helt fantastiskt att se denna blandras, som såg ut ungefär som en korthårig engelsk setter och som inte alls visste vad fältet framför honom hade att erbjuda till en början. Han sprang runt sin matte som på en vanlig promenad men snabbt visade han matte att han kunde gå stort. Väldigt stort. Matte som inte ens hade visselpipa kunde snabbt ge upp sina försök att kalla in honom eftersom han var långt utanför hörhåll större delen av tiden. Efter några fågelsituationer under eftermiddagen och sedan en natts vila kunde han på påskafton visa upp ett stort och jämt sök med stånd för en fasan mitt ute på fältet. Medan vi andra i gruppen höll andan stod han stramt och inväntade föraren, sedan reste han friskt! Visserligen gick han efter men vilken utveckling för denna unga hane! Och eftergångar är väl vad vi andra brukar kalla jaktlust eller hur?

På påskdagen började sedan nästa fältträning men denna var fylld med 13 weimaraner från början så vi deltog inte själva med hundar, vilket vi var lite glada över eftersom regnet bokstavligt talat bara öste ner. Det är vid sådana tillfällen man inser vilken otrolig tur vi hade med vädret de föregående helgerna, men då var man för upptagen med att föra hund för att ens hinna notera solen! Dock kunde vi inte låta bli att på måndagen åka till Stefan för att titta på weimaranergruppen. Man lär sig alltid något av att titta på andra hundar plus att det givetvis är otrligt intressant att se likheter och skillnader inom rasen. Eftersom vädret inte var det allra bästa så stannade vi bara någon timme på måndagen, istället körde vi hem till Linn och Jonas i Yngsjö för en hel del hundsnack och trevlig gemenskap.

Kort sagt kan man konstatera att både Stefan och vi under dessa sex dagar fått se en hel del Weimaraner, naturligtvis med skiftande förutsättningar och egenskaper, men om vi kan fortsätta visa att våra Weimaraner kan vara fenomenala jakthundar öppnar det förhoppningsvis fler dörrar till mer sådan här bra träning runt om i Sverige. Det finns många ställen att träna på, men det är inte alltid så lätt att få platser. Kunniga och pedagogiska instruktörer med intresse behövs alltid, så tack Stefan för all din tid och underbara kommentarer och tips under vårens fälttträningar!

Galleri kommer inom kort!

Text: Camilla Liljekow med Patron & Kaiser / Caroline ”Linn” Bondesson med Sigge & Jaeger

Leave a Reply