Aningen tyngda av dåligt samvete att vi inte kört träning á la Landin på vår lille Dexter har vi nu börjat köra lite tidig apporteringsträning med honom. Anders hade säkert gråtit blod om han vetat hur sent vi började… Men visst, vi ska inte sticka under stol med att vi har tränat lite inkallning och det sedvanliga sitt och ligg så klart men det är ju ljusår från där Anders burkar vara med sina femmånadersvalpar.
Dexter har varit lite sådär, hur ska man säga… tja inte så fullt intresserad av att lämna saker till oss och det har inte hjälpt sådär väldigt att muta honom. Så nu har vi börjat med honom också, slänger en liten dummy och så får han hämta och lämna den under trevliga former. Valpträning är så skönt för det är inte så mycket man behöver tänka på och att bara kunna knalla ut på gräsmattan och köra lite efter frukostkaffet känns verkligen lyxigt.

Samtidigt känns det spännande därför att det skall bli väldigt kul att se vad vi ser för skillnader i träningen gentemot den vi har gjort med våra grå och hur de har reagerat på olika saker. Men generellt sett känns det som han är rätt mycket tidigare i sin utveckling än de grå och vi är otroligt nöjda med hur han utvecklas både fysiskt och psykiskt. Så Sten, osis att vi knyckte honom.

Leave a Reply